"... släppt taget?"

Medan jag står där,
med känslorna
svajande likt en
flagga på topp,
med ett hjärta som
slår,
oregelbundet i mitt
bröst,
undrar jag huruvida,
jag borde oroa mig
ifall jag kommer att
se dig igen,
efter alla dessa år,
eller om du helt enkelt,
bestämt dig får att
låta mig gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0