"... det här är jag."

Jag är van vid att vara tyst, så jag säger ingenting.
Jag vet hur det känns att vara den andra pratar om, så jag försöker vara tyst.
Jag vet hur det är att någon säger "tyst, dina idéer är inte värda att lyssna på", så jag lyssnar så gott jag kan på andra.
Jag vet hur jävla ont det gör att få ord kastade på sig, även om de inte ens är smärtsamma.
Jag vet hur det är att vilja dö, och jag vet hur det känns att vilja skära bort smärtan.
Jag vet hur det är att vilja säga något, men att inte våga.
Jag vet hur det är, för det är en del av vem jag är, allting är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0