"... du."

Du väntar. Så länge det tar för honom att fråga.
Du längtar. Till dagen då han ställer sig på knä.
Du hoppas. Att allt inte bara är en dröm.
Du gråter. För dagarna då han inte är här.
Du skriker. När du hör att han inte kommer tillbaka.
Du tystnar. Då hoppet har dött.
Du skriver. När allting känns hopplöst.
Du hoppar. För att slippa lida.
Du dör. Adjö.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0