"... quid ego ista fieri?"
Varför känns allting som en evighet?
Jag försöker att fortsätta, det gör jag, men det finns tider då jag bara inte orkar. Tider då jag vill bara krypa in under täcket och hoppas att jag försvinner.
Varför ska det vara så svårt att släppa taget om det som varit?
Det känns som att någonting närmar sig, ett slut eller en ny början. Jag vet inte vilket jag hoppas mest på.
Det fanns en tid då jag inte ville något annat än bara dö. Det spelade ingen roll hur, bara jag kunde försvinna.
Allting är så grått, all glädje borta. Hur kunde jag tillåta mig själv att bli såhär?
Jag vill inte.
Jag försöker att fortsätta, det gör jag, men det finns tider då jag bara inte orkar. Tider då jag vill bara krypa in under täcket och hoppas att jag försvinner.
Varför ska det vara så svårt att släppa taget om det som varit?
Det känns som att någonting närmar sig, ett slut eller en ny början. Jag vet inte vilket jag hoppas mest på.
Det fanns en tid då jag inte ville något annat än bara dö. Det spelade ingen roll hur, bara jag kunde försvinna.
Allting är så grått, all glädje borta. Hur kunde jag tillåta mig själv att bli såhär?
Jag vill inte.
Kommentarer
Trackback
