"... skuld."

Dina händer är täckta av blod,
skulden sitter tung på dina axlar.
Dina ögon är fyllda av sorg,
ditt inre fyllt av smärta.

Det var aldrig meningen,
att det skulle gå såhär långt.
"Det är bara på skoj." sa ni.
Men det roliga tog slut,
liksom allt annat i livet,
och liksom livet ni tog.

"Det var inte meningen."
Alla vet det,
alla vet att det bara var på skoj.
Men det gör torkar inte bort blodet,
eller lyfter tyngden från dina axlar.
Den suddar inte ut sorgen i dina ögon,
eller klämmer ur smärtan ur ditt inre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0