ett ögonblick blev en stund.
Deras ögon har dess lyster förlorat,
deras ansikten är förvridna i bittra leenden;
sedd av ingen.
Själar,
övergivna och sårade,
hjärtan fyllda av ensamhetens ärr
är vad de gömmer.
Ödets nyck ledde dem,
genom kalla vintrar
och brännande somrar
gentemot ett möte mellan två.
Ett ögonblick blev en stund,
där de kunde glömma
trasiga barndomar,
krossade familjer.
Från två skilda världar,
två motsatser möter varann,
deras ögonblick endast en stund.
En stund lång nog för att minnas,
för att få nya sår att läka.
Barndomen förstörde,
ödet mötte,
viljan försökte,
samhället skiljde,
men kärleken levde vidare.
deras ansikten är förvridna i bittra leenden;
sedd av ingen.
Själar,
övergivna och sårade,
hjärtan fyllda av ensamhetens ärr
är vad de gömmer.
Ödets nyck ledde dem,
genom kalla vintrar
och brännande somrar
gentemot ett möte mellan två.
Ett ögonblick blev en stund,
där de kunde glömma
trasiga barndomar,
krossade familjer.
Från två skilda världar,
två motsatser möter varann,
deras ögonblick endast en stund.
En stund lång nog för att minnas,
för att få nya sår att läka.
Barndomen förstörde,
ödet mötte,
viljan försökte,
samhället skiljde,
men kärleken levde vidare.
"... under a disguise."
I am no longer qualified enough to call you a 'friend', but if what we had could be so easily broken, after years then maybe it was not real?
Pretending. Were we pretending all along?
Pretending. Were we pretending all along?
"... det finns dagar."
Varför är de dagar utan ljus,
de som man vill springa ifrån
varför är det dem som alltid
kommer tillbaka?
Man ligger där,
ihopkurad under täcket och önskar
man önskar att världen ska
stanna ett tag,
att man får en paus att andas,
tänka på den vardagen man har,
hur det kom sig att bli.
Det finns de där dagarna
när man inte vill äta,
man vill inte leva man vill inte dö,
det enda som betyder något
är att få bort tomheten,
fylla den med något
vad som helst funkar bara de täpper igen.
Vita dagar är nästintill noll,
de gråa fyller ut en tredjedel
resten är bara bläck,
svärta som sprider sig,
fläckar och förstör allt den rör vid.
Jag kan inte leva såhär,
kan inte stanna upp nu,
men vad kan jag säga,
vad kan jag göra som ändrar
en inställning som alltid funnit där,
så länge som man kan minnas?
Hur kan man ändra sig,
när man inte kommer ihåg
lyckligare dagar?
de som man vill springa ifrån
varför är det dem som alltid
kommer tillbaka?
Man ligger där,
ihopkurad under täcket och önskar
man önskar att världen ska
stanna ett tag,
att man får en paus att andas,
tänka på den vardagen man har,
hur det kom sig att bli.
Det finns de där dagarna
när man inte vill äta,
man vill inte leva man vill inte dö,
det enda som betyder något
är att få bort tomheten,
fylla den med något
vad som helst funkar bara de täpper igen.
Vita dagar är nästintill noll,
de gråa fyller ut en tredjedel
resten är bara bläck,
svärta som sprider sig,
fläckar och förstör allt den rör vid.
Jag kan inte leva såhär,
kan inte stanna upp nu,
men vad kan jag säga,
vad kan jag göra som ändrar
en inställning som alltid funnit där,
så länge som man kan minnas?
Hur kan man ändra sig,
när man inte kommer ihåg
lyckligare dagar?
"... ditt namn på stenen."
Trodde aldrig det skulle hända dig;
att du skulle bli den som lämnade oss,
kan inte låta bli att tro allting är en lögn,
när jag ser ditt namn inristat i den gråa stenen,
som reser sig bland alla identiska gravar,
gör dig bara en av många,
ingen speciell bland alla de namn där.
Men för mig kunde du inte vara mer underbar,
för du var den som höll mitt mod uppe när tiderna var svåra,
varför lät du inte mig göra det för dig?
att du skulle bli den som lämnade oss,
kan inte låta bli att tro allting är en lögn,
när jag ser ditt namn inristat i den gråa stenen,
som reser sig bland alla identiska gravar,
gör dig bara en av många,
ingen speciell bland alla de namn där.
Men för mig kunde du inte vara mer underbar,
för du var den som höll mitt mod uppe när tiderna var svåra,
varför lät du inte mig göra det för dig?
"... lämna det bakom mig."
Är det själviskt av mig,
att vilja glömma alla våra minnen
så att jag kan glömma smärtan?
att vilja glömma alla våra minnen
så att jag kan glömma smärtan?
"... du och jag, var det inte så?"
Varför är jag den enda som kommer ihåg;
som tänker på tiden vi hade tillsammans,
på alla minnen vi delar?
Hur kommer det sig;
att du så lätt kunde gå vidare
medan jag står och trampar;
utan att ta ett steg framåt?
Jag trodde på vår vänskap;
att den skulle vara för alltid.
Som barn tror man att allting ska bli bra;
att oavsett vad som händer i livet
så kommer man klara sig;
man kommer få sitt sagoslut en dag.
Min tro på oss;
tron på att allt skulle ordna sig,
detta var mitt barnhjärta som önskade;
naiviteten i mig som höll kvar mig där så länge.
Jag tror inte längre att det kommer ordna sig;
våra dagar är över,
ändå står jag här och trampar;
i väntan på att allting ska gå tillbaka,
till tiden då det var du och jag,
vänner för alltid.
som tänker på tiden vi hade tillsammans,
på alla minnen vi delar?
Hur kommer det sig;
att du så lätt kunde gå vidare
medan jag står och trampar;
utan att ta ett steg framåt?
Jag trodde på vår vänskap;
att den skulle vara för alltid.
Som barn tror man att allting ska bli bra;
att oavsett vad som händer i livet
så kommer man klara sig;
man kommer få sitt sagoslut en dag.
Min tro på oss;
tron på att allt skulle ordna sig,
detta var mitt barnhjärta som önskade;
naiviteten i mig som höll kvar mig där så länge.
Jag tror inte längre att det kommer ordna sig;
våra dagar är över,
ändå står jag här och trampar;
i väntan på att allting ska gå tillbaka,
till tiden då det var du och jag,
vänner för alltid.
"... lögn eller sanning?"
Dina ord ekar,
slår och slår,
de försvinner aldrig,
finns alltid där.
Det var länge sen,
många år,
men jag glömmer inte.
Jag trodde på dig,
trodde mig se,
visar sig att jag var blind,
visste inte ett dugg.
Du ljög,
det måste du ha gjort,
ingen kan spruta ut sådana ord
efter en vänskap som vår,
jag vill inte tro
att du aldrig gillat mig,
att dina ord är sanna.
Varje dag,
varje minut,
inte en sekund går
utan att dina ord flyter fram.
Mitt liv styrs av dem.
slår och slår,
de försvinner aldrig,
finns alltid där.
Det var länge sen,
många år,
men jag glömmer inte.
Jag trodde på dig,
trodde mig se,
visar sig att jag var blind,
visste inte ett dugg.
Du ljög,
det måste du ha gjort,
ingen kan spruta ut sådana ord
efter en vänskap som vår,
jag vill inte tro
att du aldrig gillat mig,
att dina ord är sanna.
Varje dag,
varje minut,
inte en sekund går
utan att dina ord flyter fram.
Mitt liv styrs av dem.
"... för alltid?"
Det smärtar varje dag,
blixtrar i mitt huvud
tror jag dött inombords för länge sen,
att jag inte kan känna
men återigen så finns allting där,
och jag frågar mig själv,
kommer det alltid va såhär?
blixtrar i mitt huvud
tror jag dött inombords för länge sen,
att jag inte kan känna
men återigen så finns allting där,
och jag frågar mig själv,
kommer det alltid va såhär?
"... raw."
It only hurts for a while they say, that it will fade with time.
How come that the hurt I feel, becomes more raw at the edges, tears me up more for every day that goes.
How come that the hurt I feel, becomes more raw at the edges, tears me up more for every day that goes.
"..."
Förlåt för att jag är så jävla svag.
"... fallen."
I swore to myself I would not fall again, yet here I lie, broken and with no intentions of standing anytime soon.
"... change."
Don't hold your breath 'cause I don't think I will change anytime soon.
"... only a name."
It's only a name, yet it brings me so many feelings.
"... do not worry."
Stay away,
if you know what is good for you.
Walk away,
and never look back,
'cause it won't be a pretty sight that will greet you.
Be happy and know that you have done the right choice.
Don't worry about me,
I'll manage.
if you know what is good for you.
Walk away,
and never look back,
'cause it won't be a pretty sight that will greet you.
Be happy and know that you have done the right choice.
Don't worry about me,
I'll manage.
"... wrong."
I thought I was fine. Guess I was wrong.
I thought it was over, that I was better.
Guess I was wrong again.
I thought I wouldn't do it again.
That I had gotten over it.
Wrong. Again.
How many more times will I stand, only to fall down again?
I thought it was over, that I was better.
Guess I was wrong again.
I thought I wouldn't do it again.
That I had gotten over it.
Wrong. Again.
How many more times will I stand, only to fall down again?
"... always."
I wish I could walk away,
from all the pain that is within
the pain that haunts me at days,
tortures me at night.
I drown
and I fall,
deeper and deeper
until I can no longer breathe.
But it is not over,
it is never over.
A never ending struggle.
from all the pain that is within
the pain that haunts me at days,
tortures me at night.
I drown
and I fall,
deeper and deeper
until I can no longer breathe.
But it is not over,
it is never over.
A never ending struggle.
"... crumbling world."
My world is falling apart;
it is not slow nor is it easy,
it goes fast and it hurts.
I can hardly breathe,
the pressure is suffocating
and all I want is to disappear.
My world is falling apart;
and I can only stand there,
watching it happen.
it is not slow nor is it easy,
it goes fast and it hurts.
I can hardly breathe,
the pressure is suffocating
and all I want is to disappear.
My world is falling apart;
and I can only stand there,
watching it happen.
"... lonely."
I can't take this lonliness anymore,
but neither can I make it stop.
I'm not strong enough.
but neither can I make it stop.
I'm not strong enough.
"... hurting."
Forgive me for being so cold at times,
for acting as if I do not care and do not want you in my life.
I do not want you to get hurt,
that's my reason for doing it.
I do not want to hurt myself either.
for acting as if I do not care and do not want you in my life.
I do not want you to get hurt,
that's my reason for doing it.
I do not want to hurt myself either.
"... sick."
Feeling sick all the time,
no desire to eat or sociolize,
but still wanting it all,
to be with friends and lead
a good life,
without these unecessary feelings
and must do's.
Let me get rid of this sickness,
let me have a life that is not
bad.
no desire to eat or sociolize,
but still wanting it all,
to be with friends and lead
a good life,
without these unecessary feelings
and must do's.
Let me get rid of this sickness,
let me have a life that is not
bad.
