| Colour Me White |

Ännu en gång har jag bestämt mig för att börja blogga, och eftersom att detta händer varannan kvart så kommer det nog inte vara så förvånande när nya inlägg slutar poppa upp och jag bestämmer mig för att det inte är så underhållande längre.
Men - tänkte säga för er skull men kom på att inte många läser/är intresserade av vad jag har att skriva - tänker försöka skriva ändå, så gott som jag kan. För det är något jag älskar att göra. Skriva.

Sitter även här och försöker komma på vad jag ska skriva, om det här ska vara en blogg som handlar om något specifikt eller - ursäkta uttrycket - allt och ingenting. Men det tar vi som det kommer. Även fast jag gillar att planera. Dock är jag ju inte lika bra på att slutföra saker och ting.

Kommer nog bli en väldigt tråkig vardagsblogg där jag berättar om mina dagar som är fyllda av - trumvirvel - inget intressant alls och sedan kommer jag även sitta och beklaga mig över livets alla orättvisor - oftast centrerade runt mig - och säga att; varför är det såhär, kan det inte vara sådär, bla bla bla. Ni fattar.

Känner verkligen att denna lilla introduktion till bloggen verkligen kommer locka besökare; men bryr sig om det? Meningen är väl ändå att jag ska skriva för min egen skull, och inte någon annans. Hur mycket nytta har någon av att veta de detaljer som må komma upp här?
Nada. Zip.

Så viktigt är det att veta vad jag tycker, känner och tänker.

Nej, nu ska jag läsa Emma (Jane Austen), lyssna på vad som befaller mig i smaken och använda mina fingrar så lite som möjligt för att jag blir otroligt paranoid varje gång jag precis målat naglarna.