Varför du, varför inte resten?
Det finns alltid en tid i ditt liv då du inte är på topp, du mår skit och önskar du bara kunde sjunka igenom golvet, gräva ner dig i marken och aldrig mer resa på dig igen.
Hur ska du orka med livet, frågar du dig själv, om det är såhär du ska känna dig? Kommer det någonsin att bli bättre, den här smärtan du bär inom dig, ångesten som väller upp och bubblar inom dig tills dammen spricker?
Tårarna rinner nerför dina kinder, och inte för första gången frågar du dig om det bara är du som känner såhär, att alla andra är lyckliga förutom du?
Eller om de är starkare än dig, för de lyckas dölja sina ärr från resten av världen medan dina känslor svämmar över och du kan inte kontrollera den otroliga svärtan som alltid svävar över dig som ett moln redo att sluka dig.
Hur kommer det sig att bara du är svag nog att aldrig kunna dölja, aldrig kunna vara glad och leva livet istället för att leva kvar i det förflutna, där din personlighet fick ett slag, där din självkänsla blev trampad och krossad i tusen bitar?
Hur ska du orka med livet, frågar du dig själv, om det är såhär du ska känna dig? Kommer det någonsin att bli bättre, den här smärtan du bär inom dig, ångesten som väller upp och bubblar inom dig tills dammen spricker?
Tårarna rinner nerför dina kinder, och inte för första gången frågar du dig om det bara är du som känner såhär, att alla andra är lyckliga förutom du?
Eller om de är starkare än dig, för de lyckas dölja sina ärr från resten av världen medan dina känslor svämmar över och du kan inte kontrollera den otroliga svärtan som alltid svävar över dig som ett moln redo att sluka dig.
Hur kommer det sig att bara du är svag nog att aldrig kunna dölja, aldrig kunna vara glad och leva livet istället för att leva kvar i det förflutna, där din personlighet fick ett slag, där din självkänsla blev trampad och krossad i tusen bitar?
Kommentarer
Trackback
