"... vilken lögn."

Man försöker, om och om igen att skriva bort allt det onda, dem där känslorna man hellre lever utan men de har klistrat sig fast i din själ, och hur du än sliter och rycker vägrar de lossna.
Man fortsätter leva, och man tror att känslorna ska avta, att man ska växa sig stark nog för att det ska göra mindre ont.

Vilken lögn det känns som, när man hör någon säga; "Med tiden läks alla sår".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0