"... det finns dagar."

Varför är de dagar utan ljus,
de som man vill springa ifrån
varför är det dem som alltid
kommer tillbaka?

Man ligger där,
ihopkurad under täcket och önskar
man önskar att världen ska
stanna ett tag,
att man får en paus att andas,
tänka på den vardagen man har,
hur det kom sig att bli.

Det finns de där dagarna
när man inte vill äta,
man vill inte leva man vill inte dö,
det enda som betyder något
är att få bort tomheten,
fylla den med något
vad som helst funkar bara de täpper igen.

Vita dagar är nästintill noll,
de gråa fyller ut en tredjedel
resten är bara bläck,
svärta som sprider sig,
fläckar och förstör allt den rör vid.

Jag kan inte leva såhär,
kan inte stanna upp nu,
men vad kan jag säga,
vad kan jag göra som ändrar
en inställning som alltid funnit där,
så länge som man kan minnas?

Hur kan man ändra sig,
när man inte kommer ihåg
lyckligare dagar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0