"... du och jag, var det inte så?"
Varför är jag den enda som kommer ihåg;
som tänker på tiden vi hade tillsammans,
på alla minnen vi delar?
Hur kommer det sig;
att du så lätt kunde gå vidare
medan jag står och trampar;
utan att ta ett steg framåt?
Jag trodde på vår vänskap;
att den skulle vara för alltid.
Som barn tror man att allting ska bli bra;
att oavsett vad som händer i livet
så kommer man klara sig;
man kommer få sitt sagoslut en dag.
Min tro på oss;
tron på att allt skulle ordna sig,
detta var mitt barnhjärta som önskade;
naiviteten i mig som höll kvar mig där så länge.
Jag tror inte längre att det kommer ordna sig;
våra dagar är över,
ändå står jag här och trampar;
i väntan på att allting ska gå tillbaka,
till tiden då det var du och jag,
vänner för alltid.
som tänker på tiden vi hade tillsammans,
på alla minnen vi delar?
Hur kommer det sig;
att du så lätt kunde gå vidare
medan jag står och trampar;
utan att ta ett steg framåt?
Jag trodde på vår vänskap;
att den skulle vara för alltid.
Som barn tror man att allting ska bli bra;
att oavsett vad som händer i livet
så kommer man klara sig;
man kommer få sitt sagoslut en dag.
Min tro på oss;
tron på att allt skulle ordna sig,
detta var mitt barnhjärta som önskade;
naiviteten i mig som höll kvar mig där så länge.
Jag tror inte längre att det kommer ordna sig;
våra dagar är över,
ändå står jag här och trampar;
i väntan på att allting ska gå tillbaka,
till tiden då det var du och jag,
vänner för alltid.
Kommentarer
Trackback
