"... lögn eller sanning?"

Dina ord ekar,
slår och slår,
de försvinner aldrig,
finns alltid där.

Det var länge sen,
många år,
men jag glömmer inte.

Jag trodde på dig,
trodde mig se,
visar sig att jag var blind,
visste inte ett dugg.

Du ljög,
det måste du ha gjort,
ingen kan spruta ut sådana ord
efter en vänskap som vår,
jag vill inte tro
att du aldrig gillat mig,
att dina ord är sanna.

Varje dag,
varje minut,
inte en sekund går
utan att dina ord flyter fram.

Mitt liv styrs av dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0