"... blodet jag bär."

Vassa nålar stryker
igenom luften,
smeker mina armar
drar det blod jag
inte vill ha.

Mina ögon stirrar
stint på det röda
som flyter,
droppar ner runt
mina fötter och
jag undrar varför
det är så heligt för
andra,
medan jag bara
kan titta på medan
det flöder ut ur min
kropp.

Svag.
Jag känner mig svagare
för var minut,
mina fingrar söker sig
till de sår jag har,
men jag försöker inte stoppa
flödet av blod
som forsar ut.

Vad ska jag med det till,
när jag inte ens uppskattar
det som givits till mig?
Blod, vem behöver det,
när man inte vill leva?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0