"... i det tysta."

Hjärtat dunkar hårt mot bröstet. Halsen snörar ihop sig, och det gör ont.
Tårar bränner i ögonvrårna medans jag sitter i mörkret, händerna över huvudet.
Bilder bakom ögonlocken, ord tränger sig igenom den höga betongväggen jag satt upp.
Mina läppar formas till ett skri, men tystnaden är för kvav för att någonting ska höras.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0