You've got your plans.

Återigen har jag ont i huvudet. (När har jag inte det liksom?)
Ont i magen har jag också och har haft det sedan gårdagens morgon så det känns ju underbart.

Försov mig idag, vaknade en timme senare och hade bara en halvtimme på mig innan jag behövde dra mig mot station för att åka till skolan. Tur som jag har hann jag, dock kan man ju inte säga att man såg väldigt fin ut; även fast ingen annan nog såg skillnaden. Bara man själv som ser allt som är fel som skulle kunna se bättre ut.

Kan ju säga att jag var duktig i skolan igen, och fick reda på ett bildprov vi haft innan lovet. Ett C. Kan ju inte klaga eftersom att jag knappt pluggade, men skulle gärna sett ett B istället. Men vad kan man göra nu, när det redan är gjort?
Nada.

Imorgon är det fredag, sweet sweet Friday och jag slutar 11.15. Har estetisk kommunikation (media) och sedan är det att åka hem, städa och plugga så att man slipper det i helgen. För ja, för en gångs skull har jag läxor över helgen. Har ju haft det tidigare också men aldrig varit en duktig elev och gjort något utan hellre suttit vid datorn och gjort... Annat.

Blir väl att sy också, har bara 4-5 moment kvar och sen är tröjan till min cosplay 100 % färdig och då är det bara t-shirten och byxorna kvar. Plus sandalerna. Och att inköpa linser och hitai-ate (?) + lösögonfransar och de små väskorna som måste vara med.
Lite kvar att göra, men det hinner man lätt eftersom att UppCon är i juni. (Som man längtar!)


Should I talk slower like you're retarded?

Det var sjukt skönt att inte ha en vanlig skoldag idag, dock lite besviken på att jag kunde ha sovit en timme längre; men eftersom att jag trodde vi började 10 så missade jag chansen. Buhu.

Spelade sims när jag kom hem, min familj äger. (inte, den är fett fail)

Underbart att skriva som ett retard. Men nej, nu ska jag plugga samhäll och se om jag orkar träna trots den jävla magvärken. Hejdå.


Who am I to say?

Känns verkligen som om man borde göra lite bättre inlägg än att bara skriva om vardagen. För jag finner det ju så otroligt tråkigt att läsa andra bloggar som är så, varför ska jag då skriva det jag hatar att läsa?
Men dock har ju jag det problemet att jag suger på att skriva mina åsikter om bra ämnen, och kan typ bara säga min sanna åsikt till min mamma. Har ju ändå inte riktigt koll på vad jag tycker om någonting, känns som om alla mina åsikter är fejkade, att hela jag är fejkad.

För oftast, alltså i skolan sätter jag upp en fasad som snappas upp som antisocial, otroligt deppig och surkatt. Eller det är vad jag skulle tycka om jag såg mig själv i stan. Jag vet bara inte vem jag är just nu - som många andra människor här i världen - och det känns inte som att jag kommer hitta mig själv på ett bra tag framöver.

Och nu fick jag hjärnslapp, så ska inte skriva mer om det här.


but i remember everything

Tänkte skriva en väldigt töntig och fjäskig fras här men bestämde mig för att inte göra det. Så att ni vet.

Idag... Vi fick en väldigt rolig uppgift på bilden som gör att jag kan fatta varför jag valde estet-bild. Tidigare har det varit lite halvbra, men nu. Nu ska man satsa.
Och det gick bra på matten, klarade nästan av alla uppgifter och på sam var jag en duktig elev och antecknade.
Jupp, idag var en ganska bra skoldag, trots huvudvärken och det där som kallas för depression som jag oftast drabbas av.

Ska nu träna; lite extra kanske eftersom att jag bara körde 5,5 km på crosstrainern igår?



"I hurt myself today, to see if I still feel. I focus on the pain, the only thing that is real." - Johnny Cash

"And what the hell is that supposed to be?"

Did you know that...?

Tyvärr kommer ni aldrig få reda på hur den meningen skulle ha slutat. För det vet inte jag heller.

Funderar på om jag skulle ta och seriöst börja skriva en bok, för har tusen idéer och kommer nog explodera om jag inte snart börjar bli av med dem. Hemskt irriterande när man har inspiration men är för trött för att skriva. Tack skolan, tack så j*vla mycket.
Oh, jag censurerade. Badass.

Lyssnar på en massa underbara japanska band och jag dreglar medan jag avgudar dessa fantastiska musiker, deras underbara looks och önskade att jag kunde fixa håret lika fint. Vill ni veta en sak?
Det kan jag inte.



För er som är så intresserade (inser fortfarande inte att jag inte har några besökare) såhär såg jag ut idag.

The life of a...

Man kommer hem, har ont i huvudet och tänker att; ja, det här är livet det.
Tyvärr så är det mitt liv.


Det här är ett sånt där inlägg man bara måste läsa.

Nu är det morgon. (No, shit Sherlock!)

Tänkte bara slänga in ett inlägg innan jag drar till skolan. Börjar dock inte förrän 12.15 så det är chill. Ska fixa håret lite extra fint för jag är trött på att alltid ha det uppsatt (ja, korthåriga kan också sätta upp håret. se där).
Får fundera ut vad jag ska hitta på resten av tiden.



Är sugen på kaffe. Kanske köper vid stationen. Vem vet?

Återigen; hej!

Ännu en gång har jag bestämt mig för att börja blogga, och eftersom att detta händer varannan kvart så kommer det nog inte vara så förvånande när nya inlägg slutar poppa upp och jag bestämmer mig för att det inte är så underhållande längre.
Men - tänkte säga för er skull men kom på att inte många läser/är intresserade av vad jag har att skriva - tänker försöka skriva ändå, så gott som jag kan. För det är något jag älskar att göra. Skriva.

Sitter även här och försöker komma på vad jag ska skriva, om det här ska vara en blogg som handlar om något specifikt eller - ursäkta uttrycket - allt och ingenting. Men det tar vi som det kommer. Även fast jag gillar att planera. Dock är jag ju inte lika bra på att slutföra saker och ting.

Kommer nog bli en väldigt tråkig vardagsblogg där jag berättar om mina dagar som är fyllda av - trumvirvel - inget intressant alls och sedan kommer jag även sitta och beklaga mig över livets alla orättvisor - oftast centrerade runt mig - och säga att; varför är det såhär, kan det inte vara sådär, bla bla bla. Ni fattar.

Känner verkligen att denna lilla introduktion till bloggen verkligen kommer locka besökare; men bryr sig om det? Meningen är väl ändå att jag ska skriva för min egen skull, och inte någon annans. Hur mycket nytta har någon av att veta de detaljer som må komma upp här?
Nada. Zip.

Så viktigt är det att veta vad jag tycker, känner och tänker.

Nej, nu ska jag läsa Emma (Jane Austen), lyssna på vad som befaller mig i smaken och använda mina fingrar så lite som möjligt för att jag blir otroligt paranoid varje gång jag precis målat naglarna.


Nyare inlägg
RSS 2.0