| Colour Me White |

Känner mig ganska onyttig nu när jag ätit Riesen, men det får man väl tåla för att få smaka den underbara skapelsen. Har inte ätit det på flera år, och även fast jag säkert inte orkade äta hälften av påsen så var det sjukt gott. Mörk choklad och toffee. Mums ska man väl säga.

Träffade även Emma idag. Det är kul att träffa kompisar när man nästan aldrig ser dem längre, och det är väldigt synd. De är ju så underbara allihop. Borde väl egentligen ha pluggat matte eftersom att procent är min svaga sida, men det orkar man verkligen inte. Tränade dock så något bra har jag gjort idag. Men imorgon ska jag tvinga mamma eller pappa att hjälpa mig med matten, vill ju inte sänka mitt betyg, snarare höja. Vill ha MVG i matte i alla fall en gång i mitt liv.

Men nu har förhoppningsvis videon laddat så att jag kan fortsätta se på Naruto. Sitter nästan och gråter, men det behöver inte ni veta ;)



Sjukt sorlig låt, och så bra ♥

Vet inte riktigt vad jag ska säga om den nya designen på blogg.se's hemsida. Tyckte väl måttligt mycket om det klassiska röda temat de hade; nu känns den ganska tråkig och kall på något sätt. Opersonlig.
Förut var den mer öppen och välkomnade som om den ville säga: kom hit alla, spelar ingen roll vem du är!

Har i alla fall gjort en till tutorial (återigen Naruto, dock med lite Sasuke också). Otroligt roligt att pröva på olika sätt att måla med promarkers och även göra "helpappersbilder" - när man använder all yta som finns. Dock är färdigprodukten kanske inte världens bästa, men man tränar för att bli bättre.



Skulle egentligen varit hela Sasuke istället för bara ögonpartiet, med ansiktsformen och munnen ville inte bli bra så det fick bli såhär istället. Hade även tänkt skriva en liten text, någon av de som Naruto pratar om att hämta tillbaka Sasuke, men kände inte att jag skulle lyckas med det så det fick utebli.

Har blivit beroende av att rita med promarkers, dock måste jag bli lite bättre innan jag kan säga att jag är jättebra ;)
Vill ha alla 148 färger dem har OCH köpa copic markers för de verkar vara ganska bra av vad jag sett. I want it all, please give them to me.

Det är sjukt nervöst att behöva gå till olika butiker och fråga efter sommarjobb. Ibland är det verkligen en förbannelse att vara onaturligt blyg. (Jag tycker att jag är det).
Men jag får väl bara ta och stå rakryggad och försöka spela självsäker när jag ger dem mitt "CV". Sedan kan jag rusa ut ur affären som en tönt ;)

Vi kommer även att spela upp de reklamfilmer vi gjort under engelska lektionerna, hoppas att det finns några riktigt dåliga så att man kan känna sig lite duktig. (Haha, gud vad elakt av mig!)



Idag var jag ovanligt ful, hade inget smink och mådde skit eftersom att jag inte sovit på över ett dygn. Så nu borde jag väl duscha och hoppa in i säng?

... Men jag orkar inte.

Ska fixa designen någon gång. Har inte haft tid/orkat göra något åt den ännu, men senast kommer en ny vara uppe någon gång under sportlovet.

Medan ni väntar; eller gör vad ni nu gör så kan ni ta och lyssna på de här låtarna. Superbra! ♥ (Borde kanske börja se på animen, Full Moon Wo Sagashite igen. Det är från den serien som låtarna kommer ifrån).

New Future - Mitsuki


Myself - Mitsuki

Den här helgen SKA jag hinna göra klart tröjan till min cosplay. Ingenting annat accepteras, så det så. Kommer även upp bild, så ni kära läsare behöver inte oroa er, eller rulla runt på era golv i förväntan och spänning.

Ska även till stan idag, shoppa loss på Kreatima. (Nej, kommer bara få gråskala i ProMarkers eftersom att mami måste måla över ett hål på köksgolvet. Oh, så underbart! Vilken kreativitet!)

Just nu sover resten av hushållet, har också två luffare på golvet som invaderat mitt rum (Går även vid namnen Jenny och Gabbi har jag lärt mig). Hur kommer det sig att de hittade hit?

Jo, det var så att det gick ett rykte om att anime skulle spelas på Jennas tv, och då rusade såklart dessa hobos hem till mig men sedan visade det sig att man inte kunde se på anime så man har sett töntiga filmer man skulle kunna leva utan, dåliga tv-program som borde sluta existera och Sweeney Todd. Sedan slocknade de efter många timmar av tv-tittande, flummande på Harry Potter-spelet och snack om riktigt djupa ämnen. (Ja, även vi kan prata om annat än... vad det nu är vi pratar om.)

Men nu ska jag... Göra vad jag gjorde innan jag bestämde mig för att skriva. Vill ni verkligen veta?

Ni får inte. Hejdå.

- Nu fuckar blogg.se upp sig och jag kan inte ladda upp en bild. Men det skulle varit en übersöt bild på mig och Sara vid UKK. (Som för tillfället invaderats av grouchy people, kännetecken: kostym och slips men snart kommer erövras tillbaka av konventare)



Tydligen gick den att ladda upp...

Äntligen har jag lärt mig att inte längre vakna förtidigt; vara trött och allmänt seg bara på grund av det. Victory!
Idag, it's friday, friday. Kommer dock stanna kvar lite efter skolan eftersom att jag slutar så tidigt för att fortsätta på min bild och även fixa reklamen som jag och en annan gjort.

And then it's sweet, sweet weekend, with naught a worry. Hah, redigerade bara ihop reklamen igår, så måste fortfarande plugga matte och skriva en reflektion. Åh, det är ju så roligt.

Men kvällen kommer i alla fall bli rolig, då Jenny ska komma över och vi ska titta på lite anime. Måste dock komma på en anime vi kan titta på.



Nu ska jag spinna vidare på en idé jag fått; man får väl se om det blir något mer av den.

Jag är så duktig, gör läxor igen. Ska redigera ihop en reklamfilm, göra några mattetal och sen skriva en reflektion om en text till bildteorin. Och måste hinna träna också. Se på anime är ett måste!



Det känns jobbigt när lärare plötsligt ger uppgifter när man ändå haft det ganska slappt under höstterminen. Varför ska dem komma och förstöra min fritid liksom?

Idag ska jag INTE träna, skadade mitt knä på ett väldigt klantigt sätt på idrotten idag. Sprang på löpbandet, saktade ner men fattade inte att jag skulle trycka på stopp-knappen innan jag stiger av. Så, jag stiger av, snubblar till och gör nästan face-plant mot golvet, lyckas med att vrida mitt knä och nu gör det ont. fail.

Nu ska jag skriva min jobb ansökan och hoppas på sommarjobb (om jag får det jag söker till så kommer det att bli väldigt mycket pengar). Önska mig lycka till och tjolahopp.

Ingenting speciellt hände idag; hann dock ganska långt med min teckning på bilden. Eller långt och långt, tog mig två timmar att skugga en människa, men till mitt försvar så måste vi rita på A2 papper och det är stort. Svårt att fylla ut allting, men det ska nog gå. Om jag inte sagt det tidigare så är det en bild som ska handla om hållbar utveckling och min handlar om lite blandat, men det hela relaterar till modeindustrin och hur man utnyttjar billig arbetskraft från andra länder och hur dåliga deras arbetsförhållanden är.
Sedan kan bilden även ses som skillnaden mellan fattiga och rika och hur stor den är och att det inte är rätt att vissa lever i svält medan andra praktiskt taget badar i pengar.

Kanske lägger ut en bild när den är klar; hade även tänkt ta en bild på nu när den fortfarande är WIP men glömde totalt.

Men nu ska jag duscha (kommer det att bli tradition att jag skriver efter att ha tränat?).



(Tänkte nästans skriva; men kolla, det ser ut som om tröjan är vit istället för röd. kom sedan på att den är vit.)

Träffade Sara idag på tåget! Woho! Och om hon lyckas övertala sina föräldrar kommer vi även att åka på NärCon. Man börjar känna peppen av närmande konvent nu när det är vårtermin och allt.



Såhär såg det ut när jag tog ur alla hårspännen ur håret. Galet snygg frisyr säger jag bara! Men nu ska jag duscha, har precis kört en lätt träning och sedan ska man glo på några anime avsnitt innan man lägger sig i sängen för att läsa manga. (Måste fan ha sett lite fler serier innan man sticker iväg till konventsvärlden och spenderar sin tid med de underbaraste människorna i världen).

Träning har blivit min drog. Seriously, så jävla skönt att träna ibland (inte alltid!)
Men idag flöt det bara på som smör och man bara tränade och tränade och ville aldrig sluta. Fast efter ett tag fick jag kramp i höger axel så då var man ju tvungen att stiga av crosstrainern. Och jag har blivit vigare också, woho for me!

Äntligen kan jag uppfylla det löfte jag haft med mig själv sedan femman; att bli smal till sommaren.

Längtar verkligen inte till skolan imorgon.

Håller just nu på och pluggar matte (hatar procent!) och har en allmänt tråkig söndag. Ritade dock två helt okej teckningar som kunde blivit bättre och som fortfarande är WIP.
Nu ska jag fortsätta med mitt roliga liv och lämna er åt ert.



Exist ✝ Trace - Resonance ♥

Tror inte jag kommer orka sy något (tänkte säga imorgon, men kom på att klockan är över tolv) idag, känns inte som att jag kommer få någon sömn och det kommer få mig att må dåligt och vara okoncentrerad. För väl istället bara plugga matte, titta på anime och försöka att inte äta. Mår dåligt så fort jag tänker på att jag ska behöva stoppa in något i min mun.
(Är glad över att ha gått ner 1 kg den här veckan, ändå känns det som man gått upp 10 istället).

Jag funderar oftast på det här med att passa in och återigen gick mina tankar till just det ämnet när jag skrev förra inlägget. Vad är det som egentligen gör att en människa passar in i helheten, hur får han/hon en plats i samhället?

Hur kommer det sig att vissa verkar passa in så bra medan andra står i utkanten och inte riktigt vet vart de ska ta vägen? Jag förstår ju att ALLA någon gång känner sig utanför, men som med allt annat så finns det ju vissa som kan låtsas medan andra inte kan det; och vissa har en viss charm som gör att man bara vill prata med den personen.

(Nu kommer vi till det tråkiga; som i allt annat som jag skriver försöker jag alltid dra till så att all fokus är på mig och att ämnet cirkulerar runt mig)

Jag har alltid känt att jag inte passar in. Första gången som jag har minne av är när jag är tre år och en tjej på dagiset mobbar mig, kallar mig fet etc. Det var då första gången som jag tänkte till, började fråga varför jag inte är lika gillad som hon. Varför det känns som om alla bara undviker mig och inte vet vad dem ska göra när jag försöker komma nära och fråga om jag får vara med. Redan då kändes det som om jag var den utkastade, leksaken alla helst bara ville glömma.

Och så har det fortsätt; jag har blivit äldre och ändå har jag aldrig varit en del av något utan alltid varit publiken som får titta på men ändå inte vara del av. Jag kan komma på tusen anledningar till varför det skulle vara så; men ingen ringer riktigt rätt i mina öron även fast vissa gjorde det en tid tillbaka. Nu... Nu vet jag bara inte vad jag ska tro.

Har försökt vara som alla andra; det har inte hjälpt, försökt prata mer öppet (även fast jag ändå varit otroligt reserverad) och inte heller det har gått bra. Jag har försökt vara mig själv, försökt följa en viss personlighet som kan tänkas funka i den situationen. Försökt tänka likadant, försökt säga min egen åsikt men nej. Ingenting verkar funka.

Det får ju en att börja fundera om det är något med mig som ingen kan riktigt tolerera eller stå ut med. Att det finns en liten detalj som andra stör sig på och gör att de hellre undviker en. Och jag vet att en del till varför jag känner såhär är mitt eget fel; min egen osäkerhet kommer i vägen för att jag verkligen ska kunna ge det mitt allt och bara gå ut dit och prata. Men jag kan inte rå för hur jag är som person; men ändå säger så många att man själv väljer sitt liv och då frågar jag alltid; är det mitt fel att allt gått så fel? För att jag är rädd för förändringar som gör att jag inte passar in och kan hänga med i svängarna.

För oftast undrar jag vad fan jag gör där, bland folk när jag ändå inte riktigt förstår vad det är som händer. Jag vill verkligen vara en del av det hela; men det känns som något som jag är tvungen till att jag måste göra det för att passa in. Jag vill inte behöva känna så när jag umgås med folk.

Och nu började jag snacka om annat än att passa in; det jag mår dåligt över behöver jag inte sitta och skriva för alla att se. Ändå kommer jag att publicera detta och sedan låtsas som ingenting, att inlägget inte existerar. Men när jag mår dåligt skriver jag, när jag mår bättre raderar jag eller försöker bortse från att jag någonsin skrivit ner det.


Tänker vara ännu mer ego och lägga in en bild på mig själv. Nu ska jag deppa över livet, fundera varför jag finns och vara allmänt bortskämd. (För jag borde vara nöjd med det jag har; underbar familj, bra vänner, ett bra och friskt liv; varför känns det ändå som att allting är fel?)

Nu har man ju varit lagom duktig, inte suttit vid datorn alls sedan fem idag; dock kan man ju inte säga att det varit så bra då man inte "kunnat" sitta vid datorn.

Men det var i alla fall roligt även fast man för det mesta satt tyst och var allmänt blyg. Känns som om jag inte kan prata med någon längre utan att stamma och vara allmänt dålig på att vara social en längre tid. Det har blivit så lätt att sjunka in i sitt eget skal att man inte längre vet hur det är att allting flyter på utan allt är istället bara trögt och pinsamnt (för min del). Man vet inte vad man ska säga och det blir tyst; vilket gör att man försöker kläcka ur sig något roligt men det känns bara så påtvingat speciellt när skämtet inte slår in på rätt sätt och ingen tycker det är roligt.

Det är heller inte så kul att tänka på hur ens framtid kommer se ut om man har det så svårt med jämnåriga och släkt etc. Jag vill ju jättegärna ha ett extra jobb; men om inte jag vågar ta initiativet till att söka och göra en bra intervju eller whatnot hur kommer det då att gå?

När jag börjar tänka såhär kommer jag också oftast till frågan; vad är det för mening med att jag lever?
Om jag inte kan passa in och och vara en del av samhället, hur kommet det då se ut om några år när jag ska ta eget ansvar och börja leva mitt liv utan föräldrar som hjälper en varje gång man behöver det?

Nej, det är som att jag är en pusselbit som inte passar in i helheten, vars kanter inte kan gjuta sig in med någon annan och bli en del av något.

Det skönaste med helger är att man får sova ut (även fast jag vaknade typ fyra-fem gånger (min inre väckarklocka tror fortfarande att det är skola) innan jag bestämde mig för att faktiskt resa mig ur sängen. Vilket i och för sig gjorde att jag fick huvudvärk.
Näst skönaste är morgon träningen (fast att just har tränat klart säger ju att jag inte gjorde något på morgonen förutom att lata mig i sängen).

..

Kom just fram till att det skulle vara fett mysigt med en trädgård, där man kan fota och göra en massa utan att en massa folk stirrar på en. Jupp, mycket mysig tanke.

Men nej, nu ska jag duscha och fixa mig innan kära gästerna kommer hit. Inte vill man lukta illa då inte. Eller se ut som om man rullat ut ur en soptunna.

Hann inte träna idag. Gör mig väldigt ledsen, men var tvungen att baka inför imorgon och så rann tiden iväg och det gick bara inte att göra tid och träna. Men det är ju bra att ha vilodagar också. Även fast jag avskyr dem något.



Att vissa kan göra det så bra. ♥

Kommer ihåg att jag började gråta under Snapes minnen när jag såg Deathly Hallows: Part 2. Dock var jag ändå lite besviken för jag hade haft så stora förväntningar på just den scenen. Men den är ändå väldigt rörande, speciellt när Snape håller Lily i sin famn och Harry gråter i bakgrunden. Touching.

Nu ska jag tvätta bort sminket innan jag blir för trött för att funktionera.

Som den duktiga tjej som jag är (har märkt att jag använder det uttrycket ofta här på bloggen, kanske ett sätt att få bättre självförtroende?) så har jag redan städat mitt rum och behöver inte stressa med det på söndag som jag ibland gör.

Imorgon är det i alla fall inflyttningsfest och då får man inte vara osocial på sitt rum även om man så kände för det. Dags att socialisera sig med släkten istället för att titta på anime. Halvt synd, jag som tänkt använda den här helgen till att se klart i alla fall en anime som jag håller på och ser för tillfället. Vilken av dem vet jag inte, dock inte Naruto Shippuuden då jag har för många avsnitt kvar.

Man längtar ju lagom mycket till sportlovet så att man får ägna sin fritid åt egna intressen. Alltför många timmar gick idag åt att spela sims. Jobbigt att ta hand om sju personer, men jag vill uppfylla mammans önskan - att uppfostra fem barn till tonåringar. Har fem ungar (efter mycket om och men), två av dem är tonåringar, två småbarn och en nyfödd. Mysigt även att båda föräldrarna är gamlingar och att jag inte fick en enda tjej. Har i alla fall redan planer för den äldsta, resten får vi se vad jag gör med dem.

Nu ska jag fortsätta med mitt anime tittande.

Fy på tiden!
Varför springer den iväg så snabbt?

Skulle så gärna vilja hinna med så mycket; sy på min cosplay, rita och bli bättre, se på anime och läsa. Möjligtvis lära sig hur man håller en gitarr (nejdå, mina kunskaper räcker sig så långt i alla fall). Finns säkert tusen andra saker man skulle kunna tänka sig att hitta på.

Så varför kommer det något som heter för lite tid - som för det mesta orsakas av skolan? Får väl gå och ta en funderare medan jag beger mig till lala-land. Nej, först ska jag ta tid till mig till att läsa.

(Sjukt stolt över att jag körde 40 min på crosstrainern och kom upp till 9.1 km. Hur awesome är inte jag?)

- Ja, intala dig själv det.



Ibland saknar jag mina piercingar. För det mesta tänker jag inte ens på dem.