| Colour Me White |

Mår illa nu. Har huvudvärk och vill spy och jag orkar inte. Har känt mig såhär sen skolan började (säger det något?) men kan ändå inte stanna hemma för då får jag inget studiebidrag.
Och jag är trött. Men orkar inte sova. Vill inte sova. Känns som om jag borde göra tusen miljoner saker innan, men jag orkar inte det heller. Jag orkar inte med något. Vill bara lyssna på musik så högt jag kan och glömma allt annat.

Fat chance. Men jag ska försöka. (Ursäktar för att jag använder denna blogg för att klaga. Vilken sida jag än skaffar så klagar jag där. Underbart).



"What will it take, to get the one that got away back?"

I was not old,
but I was not young,
I had lived through some
but not experienced all.

Oh, take me away,
take me down the road
to freedom,
cause I wanna be free,
want to fly away with
someone.

I was not old,
when I was told to go,
I was not young when
I obeyed.

Oh, try to bring me back,
you'll see that it's futile,
cause I'll never come back.

You made sure of that,
yes you made sure of that.

Det här bandet är en som man återkommer till även fast man tröttnat på dem. Att jag en gång i tiden nästan hatade deras låtar, det kan jag inte förstå. Deras texter är ju bara helt underbara ♥

I hurt myself today,
To see if I still feel,
I focus on the pain,
The only thing that's real,

The needle tears a hole,
The old familiar sting,
Try to kill it all away,
But I remember everything,

[Chorus]
What have I become,
My sweetest friend,
Everyone I know,
Goes away in the end,

And you could have it all,
My empire of dirt,
I will let you down,
I will make you hurt,

I wear this crown of thorns,
Upon my liars chair,
Full of broken thoughts,
I cannot repair,

Beneath the stains of time,
The feelings disappear,
You are someone else,
I am still right here,

[Chorus]

And you could have it all,
My empire of dirt,
I will let you down,
I will make you hurt,

If I could start again,
A million miles away,
I will keep myself,
I would find a way

-------------------------------------
Kärlek till låten ♥

Dagens sminkning. Väldigt simpel och väldigt lätt sminkat jämfört med vissa dagar. Ville bara göra något enkelt och inte alltför kraftigt så det blev såhär.

ÄNTLIGEN gjorde jag lite matte. Väntade ju lite på att veta vad jag skulle orka osv. Tror dock inte det kommer gå bra på provet ändå. Min hjärna är inte gjord för procent, det är fakta.

Nu håller jag på och pluggar hiragana och katakana. Jag kan inte säga att det är jättenkelt, men men... Får väl ta en rad i veckan så borde det väl funka ganska bra? :)
Men nu tänker jag ge järnet och plugga som fan. Ska ju åka på en 3-6 månaders resa till Japan någon gång efter att jag fyllt 18 och vill inte inte kunna japanska då.



Har inga bättre bilder att bjuda på.

Tydligen ska det vara förseningar på tågen som går mellan Märsta och Södertälje, men orkar man pallra sig ner till station för att ta 28 över tåget? Nej det gör man inte, så man är en optimistisk jävel och hoppas på att 43-tåget kommer i tid och inte stannar och segar vid någon station.

Wish me good luck on that, yes?

Älskar låten 9 crimes - Damien Rice, och det här är en väldigt bra version av den som tydligen varit med i True Blood. (Och plötsligt har jag lust att köpa fortsättningen av serien och läsa.)

Dagens sminkning är då denna. En massa ögonskugga (svart, lila och vit), mjuk eyeliner (svart), eyeliner (vit och svart) och mascara (blå och svart - använder den blåa för att den ger finare fransar).


Dagens outfit;
Svart kofta / Gina Tricot / Grå-svart linne / Gina Tricot (?) / Halsband / Glitter / Kjol / H&M / Röd-svart strumpa / SHOCK / Svart med rosett / SHOCK

Jag var helt inställd på att jag inte skrivit något igår, men tydligen så hade jag det. Hum, man kanske ska börja lära sig att komma ihåg saker?

Nu har jag ont i halsen, tandköttet på ena sidan (mamma tror antingen att jag har hål eller håller på och får en tand till - vilket jag egentligen inte borde) och mina ögon svider lite. Det gör dem alltid när jag använder för mycket eyeliner men det vill jag inte bry mig om. Mamma kom till och med fram till det hemska förslaget att jag kan vara allergisk mot smink. Och det är liksom; JAG, allergisk mot SMINK?

Kan inte leva utan. Vetenskapligt bevisat.



P.S Death Note äger! ♥

For every child,
there is sadness.

For every adult,
there is pain.

For every person alive,
there are times
they'd rather wish away.

No human being can escape
the tight hold that life
has on us,
no person can escape pain,
sorrow or sadness.

We are made to feel,
and to be able to do that,
we have to take the whole
package,
both the good and the bad.

But every time I look at you,
I can see a future
without pain and with out sadness,
I see a light,
shining like no other
it gives a shine to the world
that makes it almost God-like
in its appearance.

You are the hope of the future,
you are the one that is bound
to change the world.

Only you can do it,
only you can make people see.

Vad är det som gör att vissa människor mår så dåligt medan andra kan le och säga att de är uppriktigt glada över att vara vid liv?
Vad är det som skiljer oss människor åt, som gör att vi är så annorlunda mot varandra? Vad är det som gör att två människor med samma upplevelser kan ha två helt olika syner på vad som är "liv"?

När man säger att man ska göra något, och man vet att det är ganska viktigt; varför gör man det då inte?

Men jag tittar hellre på anime än pluggar, det får gå som det går på provet. Skolan är faktiskt inte det viktigaste här i livet, visst det ger oss en grund att bygga upp våra liv på, men hur mycket lär man sig egentligen om verkligheten i skolan?
Man lär sig teorier, man lär sig saker som kan vara viktiga för att få jobb, men är det vad som är viktigast? Tyvärr, så verkar det som så. Människans värde förkastas allt mer, människor hatar och människor vill illa. Hur många är det som inte tänker på sig själva när de gör beslut? Och det är ju på sätt och vis bra att man gör det, men vad man än gör, så blir alltid någon sårad.

Fast... Nej nu babblar jag mig i väg, vet inte riktigt vad jag själv snackar om. Jag har väl bara ett visst hat mot skolor rent allmänt p g a alla de dåliga minnen jag får. Men... Jag vet inte.

"...Do you understand pain a little now? If you don't share someone's pain, you can never understand them. But just because you understand them doesn't mean you can come to an agreement. That's the truth." - Nagato/Pein

För varje individ så betyder smärta någonting, det symboliserar något men aldrig har människor samma syn på det. Alla upplever saker och ting olika, men det får inte hindra oss från att förska förstå varandra lite bättre.

(Jag försöker låtsas att jag är en vis, ung dam även fast jag inte är det. Jag tror jag är djup, att jag kan mycket men jag vet att det är långt ifrån sanningen. Jag vet egentligen ingenting om livet; men det gör heller ingen annan. Det finns inte någon som egentligen vet vad livet är, man tror sig veta men det gör man inte. Man tror sig ha svaret, när det visar sig att man är lika vilsen som alla andra.)

Känner mig otroligt onödig nu. Slösat bort alldeles för mycket tid på skit när jag antingen kunde tittat på Naruto (klarar dock inte av det sorgliga just nu) eller pluggat matte så att jag kan få bra på provet.

Så nu är livet skit för övrigt också. Gå och dö.

Ett enda slag till,
en enda tår till
är vad jag övertalar mig själv om.

Smärtan växer, mörkret härjar,
jag önskar mig bort
ändå stannar jag kvar.

Ett sår till,
en enda natt till,
är vad jag vill.

Ändå fortsätter jag
i samma mönster,
dag efter dag.

Fortsätter att gå utan att se,
fortsätter att leva utan att känna,
jag vill inte, jag vill inte.

Jag vill ingenting.

Jag önskar att jag kunde se
allt det bra här i livet,
de ljusa punkterna
den kärlek alla pratar om.

Jag vill inte se mörker,
känna smärta som om
det är ingenting,
jag vill inte vara såhär.

Jag vill inte vara vem jag är.

Snälla låt mig komma härifrån.

Känner mig ganska onyttig nu när jag ätit Riesen, men det får man väl tåla för att få smaka den underbara skapelsen. Har inte ätit det på flera år, och även fast jag säkert inte orkade äta hälften av påsen så var det sjukt gott. Mörk choklad och toffee. Mums ska man väl säga.

Träffade även Emma idag. Det är kul att träffa kompisar när man nästan aldrig ser dem längre, och det är väldigt synd. De är ju så underbara allihop. Borde väl egentligen ha pluggat matte eftersom att procent är min svaga sida, men det orkar man verkligen inte. Tränade dock så något bra har jag gjort idag. Men imorgon ska jag tvinga mamma eller pappa att hjälpa mig med matten, vill ju inte sänka mitt betyg, snarare höja. Vill ha MVG i matte i alla fall en gång i mitt liv.

Men nu har förhoppningsvis videon laddat så att jag kan fortsätta se på Naruto. Sitter nästan och gråter, men det behöver inte ni veta ;)



Sjukt sorlig låt, och så bra ♥

Det tar ganska lång tid att ladda upp videos på youtube, kan vara lite irriterande ibland.

Vet inte riktigt vad jag ska säga om den nya designen på blogg.se's hemsida. Tyckte väl måttligt mycket om det klassiska röda temat de hade; nu känns den ganska tråkig och kall på något sätt. Opersonlig.
Förut var den mer öppen och välkomnade som om den ville säga: kom hit alla, spelar ingen roll vem du är!

Har i alla fall gjort en till tutorial (återigen Naruto, dock med lite Sasuke också). Otroligt roligt att pröva på olika sätt att måla med promarkers och även göra "helpappersbilder" - när man använder all yta som finns. Dock är färdigprodukten kanske inte världens bästa, men man tränar för att bli bättre.



Skulle egentligen varit hela Sasuke istället för bara ögonpartiet, med ansiktsformen och munnen ville inte bli bra så det fick bli såhär istället. Hade även tänkt skriva en liten text, någon av de som Naruto pratar om att hämta tillbaka Sasuke, men kände inte att jag skulle lyckas med det så det fick utebli.

Har blivit beroende av att rita med promarkers, dock måste jag bli lite bättre innan jag kan säga att jag är jättebra ;)
Vill ha alla 148 färger dem har OCH köpa copic markers för de verkar vara ganska bra av vad jag sett. I want it all, please give them to me.

Lite fel vinklar etc, och förstörde håret helt när jag färgade orange på vissa ställen. Edit: Ögonen ser helt messed up ut kom jag på. Men aja. Här kommer en video på när jag ritade.

Edit: Att det ska ta så länge för ett videoklipp att laddas upp på youtube. Hemskt!

Kent - Pärlor
Sagor för barnen som är som du
(Om en tunnel vid ljusets slut)
Jag är din vän och vi lär oss av varann
(Det är ett av skälen)
Ge dom ett finger och värm min hand
(I ett iskallt Ikea-land)
Du är min vän och vi lär oss av varann
(Bara ett av skälen, ett av skälen, ett av skälen, ett av skälen)

Så snurra min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
(Vilken färg har själen)
Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
(Vilken färg har själen, älskling)

Ge oss en chans, vi är äldre nu
(Vi ser ljuset vid tunnelns slut)
Ge oss en chans, vi kan lära av varann
(Det är ett av skälen)
Sagor för barn som är vuxna nu
(Teven står på som bakgrundsljud)
Jag är din vän och vi lär oss av varann
(Bara ett av skälen, ett av skälen)

Så snurra min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
(Vilken färg har själen)
Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
(Vilken färg har själen, älskling)

(Vilken färg har själen) x2

Snurra min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
(Vilken färg har själen)
Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
(Vilken färg har själen, älskling)

(Vilken färg har själen) x4

-------------------------------
Att de kan ha så underbara texter. ♥

Det är sjukt nervöst att behöva gå till olika butiker och fråga efter sommarjobb. Ibland är det verkligen en förbannelse att vara onaturligt blyg. (Jag tycker att jag är det).
Men jag får väl bara ta och stå rakryggad och försöka spela självsäker när jag ger dem mitt "CV". Sedan kan jag rusa ut ur affären som en tönt ;)

Vi kommer även att spela upp de reklamfilmer vi gjort under engelska lektionerna, hoppas att det finns några riktigt dåliga så att man kan känna sig lite duktig. (Haha, gud vad elakt av mig!)



Idag var jag ovanligt ful, hade inget smink och mådde skit eftersom att jag inte sovit på över ett dygn. Så nu borde jag väl duscha och hoppa in i säng?

... Men jag orkar inte.

Ugh, måste verkligen köpa Soul Eater, vill läsa, vill läsa VILLLÄSAVILLLÄSA! *Host* Ursäkta mitt utbrott.
Aja, först ska jag köpa de tre sista delarna av Death Note: Black Edition och lite D. Gray-man innan jag investerar i lite annan manga. Men oh, om man bara hade massor av pengar och kunde köpa och läsa HELA dagen lång! Vilken dröm, en sådan underbar dröm.

Och titta på anime såklart!

Inte egentligen en ordentlig steg-för-steg serie om hur jag gjorde bilden, tog bara bilder när jag kände för det. Är dock stolt över resultatet. Har börjat fatta lite hur man kan fixa och trixa med promarkers.

Denna skapades imorse efter att ha varit uppe hela natten för att man inte kunde sova. Därför kluddade jag över ena ögat; det var alldeles för långt borta, orsakat av min sömnlöshet. Gissa om jag nästan somnade på lektionerna idag?
Måste titta på Naruto idag... Eller kanske Durarara? (SÅ BRA!)

Tog mig ca en och en halvtimme att göra.

Jag gjorde den här teckningen på hypnotisören/jokern i min serie i går i skolan; för när man är klar med bilduppgiften ser man ju till att skapa lite eget. (som om man inte gör det hela tiden?)
Är dock inte säker på om jag vill ha de färgerna som den har, vi får se.

Kaffet smakade ovanligt beskt på tungan den morgonen, men nog var det nervositetens fel; som så helvilt fladdrade i magen utan att ta hänsyn till mitt psyke som var ovanligt svagt efter de senaste avvisande jag fått från ett av de tiotal jobb jag sökt under den senaste månaden. Och nog var det allt den obetalade räkningen som låg på köksbordet som fick min hals att brännas vid varje sur uppstötning som uppstod.

 

Detta var just den start på tvåtusentolv som jag hoppats ändra på, inte ville jag ha en upprepning på de senaste tre åren, då varje år började med arbetslöshet, obetalda räkningar och billigt snabbkaffe av sämsta kvalité.

 

Hur kommer det då sig till att jag hamnar i denna sits år efter år? Nog måste jag väl lära mig av mina egna misstag och kunna ändra på mitt sätt tills jag hittar ett fast arbete och inte hoppar fram och tillbaka mellan två till tre stycken i månaden. Det borde väl finnas en spärr för hur mycket olycka och missnöjen en person ska behöva uppleva? Men om det finns så har den spärren hoppat över mig för jag finner mig alltid i samma situationer; att jag klantar till mig, gör misstag som en tre åring aldrig skulle göra och spiller kaffe på chefen precis innan ett viktigt möte.

 

Och nog har jag prövat alla slags jobb; servitris, assistent, städerska, försäljare... Ja, listan skulle kunna fortsätta i många sidor. Ändå slutar veckan eller månaden med att jag återigen måste söka efter nya jobb; det har till och med gått så långt att jag måste flytta till en ny ort för att arbetsgivarna har hört rykten om ”den klantiga tjugoett-åringen som alltid gör något fel”.

 

Jag hällde ut det sista av kaffet i vasken och ställde koppen in i diskmaskinen, tog en titt i hallspegeln – platt och livlöst hår uppsatt i en slarvig knut, billigt rött läppstift smetad över läpparna och svart skugga runt ögonen. Jag drog på mig favoritjackan, en svart formlös sak som inte kramade om på fel ställen och visade skavanker som borde döljas. Tittade snabbt igenom den slitna läderväskan för att se att allting jag behövde låg där i – pappersdukar, pennor och block samt pengar, telefon och andra småsaker för att överleva dagen.

 

”Borde jag kanske köpa mig en godare kopp kaffe innan jag beger mig ut bland vimlet ute på stan?” frågade jag mig själv medan jag vred om nyckeln till dörren, försökte ignorera min granne när hon steg ut ur sin lägenhet för att ta ett varv runt huset med hunden.

 

”Åter igen ute efter jobb? Du vet att det alltid finns plats på härbärget för de som vill.” frågade tanten, hennes kläder täckta av hundhår och ett hår så burrigt att man skulle kunna tro att hon aldrig borstat det.

 

”Nej tack.” svarade jag så artigt jag bara kunde, även fast jag hellre ville fnysa åt henne och be henne dra åt skogen. Att jag skulle jobba med hundar dag ut och dag in, ta hand om dem tills någon stackars sate till slut köper dem är högst intill omöjligt.

 

Den första vindpusten fick mig nästan att springa tillbaka in i lägenheten och sätta mig framför tv:n med en stor kopp te eller kura ihop på sängen med en bra bok; men jag visste från erfarenhet att det inte vore någon vidare bra idé. Att glömma sina plikter för att man inte vill något är inte en sak man kan göra som vuxen; som barn var det ytterst smidigt och som tonåring gick det fortfarande an, men så fort man var arton år fyllda var det dags att börja ta hand om sig själv.

 

Jag hasade mig fram genom gatorna, försökte stänga ut kylan genom att vira halsduken hårdare runt halsen och korsa armarna, men fortfarande drog den vinande vinden igenom mina kläder som om jag gick naken.

 

Min första anhalt; caféet runt knuten var för fylld av människor för att jag skulle hinna köpa något, så jag fick vandra vidare med humöret på lägsta nivå och med en besk smak i munnen. Det gjorde nog inget gott intryck på de arbetsplatser jag besökte att stampa in med en bitter uppsyn och korthugget svara på deras frågor. Att jag sedan snubblade ut ur varje byggnad fick nog dem att slänga min ansökan i papperskorgen så fort dörren stängts igen bakom mig.

 

”Har du några positiva arbetsreferenser att ge oss?” Jag fnös medan jag härmade den ytterst näsvisa intervjuaren som sett alldeles för snobbig ut för att vara chef över en småbutik. ”Jag tror nog inte att vi kan anlita dig.

 

Jag suckade, tittade ut över sjön som bredde ut sig vid sidan av alla hus, såg hur det frusna vattnet glittrade från de gatulampor som var tända. Jag stannade till och drog mig närmare, helt förtrollad av de känslor som utsikten gav mig. Om man ändå bara kunde få ner det här på papper.

 

Plötsligt tändes en idé inom mig och jag snabbade på stegen medan jag exalterad ingraverade sjön, den glasartade ytan och den puderlätta snön i mitt minne, försökte minnas varenda liten detalj medan jag sprang uppför trappan. Jag var så inne i mina tankar att jag missade den förnäma blicken grannen sände mig när jag bara rusade förbi henne utan att ens ägna henne en blick.

 

Mina händer skakade när jag öppnade dörren till min garderob utan att ens ha tagit av mig skorna och drog fram en låda som stått och dammat hur länge som helst där inne. Äntligen, tänkte jag, äntligen ska jag finna en passion här i livet, finna min väg och inte ångra något när jag en dag lämnar denna plats.

 

Den första, fjäderlätta strykningen av penseln mot pappret övertygade mig om att det här var den dagen jag skulle tänka tillbaka på flera år framöver och tänka; det här var dagen då jag fann min väg.

Ännu en karaktär har blivit skapad åt min serie; Ghost Scavenger.
Har även en idé om vad hennes historia ska vara, måste bara skriva ner några smågrejer så att jag inte glömmer bort den helt bara. Funderar även på lite namn åt henne, vet vilken betydelse jag vill att namnet ska ha, måste bara hitta något som i alla fall har ungefär samma betydelse.



Förlåt för aningen suddig bild, men mobilen ville inte fokusera.

Dagens makeup look tog jag inspiration ifrån en make-up tutorial video på youtube "Big Doll eyes". Den är ganska identisk förutom att jag valde att göra den lite mörkare på ögonlocken.




Och sedan lägger vi till en outfit bild också (men ni får ursäkta den urusla kvalitén, kommer använda min systemkamera så fort jag köper en fjärrkontroll till den).



Tröja / Gina Tricot / Linne / Gina Tricot / Armvärmare / Rockzone / Byxor / Black Moon / Hatt / Punkt Shop

Sedan kommer det matchas ihop med något par converse. Jag bryr mig inte om att mina fötter kommer frysa ihjäl på grund av snön. Inget sliter mig ifrån mitt älsklingsmärke av skor.

Why do I not trust
the people around
and the ones most near?

Do you not see
when I withdraw,
close in on myself?

How come I have lost
the ability to stay
in the real world?

I wish not
that I were like this,
yet I cannot hinder it
in any way.

Oh heart,
how can you be so cruel
that you do not care for me,
cause me pain that would be
better off somewhere else other than within me?
Why do you so enjoy to torture me;
slice me from the inside,
leave scars no one can see,
other than me?
I have tried to quell the ache,
dull the internal knife yet nothing works,
no nothing works.
Do you want me to die, heart?

You were a better person;
a better person
when you were alone;
oh, how cruel of me
to say so, don't you think?

Though maybe you remember
what I said; do you remember?
"I'll always tell you the truth",
were my words for you,
do you remember?

Maybe you do not see,
they way you act
when people are around,
but you are a better person
when you are alone.

You don't laugh with nothing
but bad intentions,
don't mock others for their
speech or person,
walk not like you are better;
for you are a better person
when you are alone.

Älskar när man hittar gamla favoriter och tänker: åh, den här var bra.

En manga är på gång. Har haft den här idéen hur länge som helst; och det verkar vara den enda fasta jag haft någonsin och idag fick jag min inspiration till att skapa den första karaktären. Den är dock namnlös, och har inte bestämt om vem hon ska vara i serien. Dock lutar det sig till att hon ska vara en manipulativ och hemsk människa. Men vi får se, hon kanske blir snäll i slutprodukten.



Jag kommer inte berätta innehållet; alltså vad den handlar om innan jag kommit längre in i planeringen, det enda jag riktigt kommit på (förutom att löst fundera kring handlingen) är namnet. Gōsuto no sukabenjā.

Enligt google translate (ursäkta mig för att jag använder det) översätts det till Ghost Scavenger. Det finns en ganska viktig anledning till att den heter så but I will not tell.

Ska fixa designen någon gång. Har inte haft tid/orkat göra något åt den ännu, men senast kommer en ny vara uppe någon gång under sportlovet.

Medan ni väntar; eller gör vad ni nu gör så kan ni ta och lyssna på de här låtarna. Superbra! ♥ (Borde kanske börja se på animen, Full Moon Wo Sagashite igen. Det är från den serien som låtarna kommer ifrån).

New Future - Mitsuki


Myself - Mitsuki

Två WIP-bilder som jag är lite fundersam över. Har ingen aning om vad jag ska göra med den översta; men den nedre bilden tänkte jag om man skulle på något sätt göra så att huvudet är i en stor ros med dess kronblad runt omkring. (Den håller jag på och ritar till en tävling på www.sanzil.se; man kan vinna promarkers, me will not miss the chance to compete!)

Vågar inte göra mer än såhär. Får fixa till det svarta som blött över till det röda någon annan dag. Idag får det vara slut med cosplay-fixandet, annars kommer jag göra något fel som inte går att fixa och som förstör allt.

Även fast jag inte är klar än slänger jag upp en bild på hur långt jag kommit med tröjan till min cosplay. Ser dock bättre ut på bild än i verkligheten då jag sytt fel på flera ställen och det bara ser fel ut. Funderar på om jag bara ska rita dit symbolerna hon har på båda ärmarna och sedan sluta för dagen. Känner ingen motivation nu när symaskinen lagt av totalt för dagen, hoppas jag kan sy lite mer imorgon efter pluggandet; annars blir det att skjuta upp det till nästa helg. Vill bli klar med tröjan snart, har haft så mycket problem med den att jag börjar nästan tröttna på att sy den och det gör inte saken bättre att man tydligt kan se att den är hemmasydd.



Pälsen har jag inte hunnit sy fast än, därför ser det smått miffat ut men det får man tåla nu ett tag till. Men snart är tröjan klar; dragkedja, sy in kanterna på luvan och sy fast pälsen så är den klar. Kommer dock att sitta och fixa lite så att den ser lite snyggare ut, vill inte se ut helt failad ut på UppCon.

(Har även hittat en sida där de har vita linser som INTE är slut, det gör mig så glad! Och hittade de två väskor hon bär på, den ena som hon har vid benet och den andra som hänger vid hennes höft. Letat som en tok efter några som såg bra ut och äntligen... Äntligen!)

Den här helgen SKA jag hinna göra klart tröjan till min cosplay. Ingenting annat accepteras, så det så. Kommer även upp bild, så ni kära läsare behöver inte oroa er, eller rulla runt på era golv i förväntan och spänning.

Ska även till stan idag, shoppa loss på Kreatima. (Nej, kommer bara få gråskala i ProMarkers eftersom att mami måste måla över ett hål på köksgolvet. Oh, så underbart! Vilken kreativitet!)

Just nu sover resten av hushållet, har också två luffare på golvet som invaderat mitt rum (Går även vid namnen Jenny och Gabbi har jag lärt mig). Hur kommer det sig att de hittade hit?

Jo, det var så att det gick ett rykte om att anime skulle spelas på Jennas tv, och då rusade såklart dessa hobos hem till mig men sedan visade det sig att man inte kunde se på anime så man har sett töntiga filmer man skulle kunna leva utan, dåliga tv-program som borde sluta existera och Sweeney Todd. Sedan slocknade de efter många timmar av tv-tittande, flummande på Harry Potter-spelet och snack om riktigt djupa ämnen. (Ja, även vi kan prata om annat än... vad det nu är vi pratar om.)

Men nu ska jag... Göra vad jag gjorde innan jag bestämde mig för att skriva. Vill ni verkligen veta?

Ni får inte. Hejdå.

- Nu fuckar blogg.se upp sig och jag kan inte ladda upp en bild. Men det skulle varit en übersöt bild på mig och Sara vid UKK. (Som för tillfället invaderats av grouchy people, kännetecken: kostym och slips men snart kommer erövras tillbaka av konventare)



Tydligen gick den att ladda upp...

Äntligen har jag lärt mig att inte längre vakna förtidigt; vara trött och allmänt seg bara på grund av det. Victory!
Idag, it's friday, friday. Kommer dock stanna kvar lite efter skolan eftersom att jag slutar så tidigt för att fortsätta på min bild och även fixa reklamen som jag och en annan gjort.

And then it's sweet, sweet weekend, with naught a worry. Hah, redigerade bara ihop reklamen igår, så måste fortfarande plugga matte och skriva en reflektion. Åh, det är ju så roligt.

Men kvällen kommer i alla fall bli rolig, då Jenny ska komma över och vi ska titta på lite anime. Måste dock komma på en anime vi kan titta på.



Nu ska jag spinna vidare på en idé jag fått; man får väl se om det blir något mer av den.

Jag är så duktig, gör läxor igen. Ska redigera ihop en reklamfilm, göra några mattetal och sen skriva en reflektion om en text till bildteorin. Och måste hinna träna också. Se på anime är ett måste!



Det känns jobbigt när lärare plötsligt ger uppgifter när man ändå haft det ganska slappt under höstterminen. Varför ska dem komma och förstöra min fritid liksom?

Idag ska jag INTE träna, skadade mitt knä på ett väldigt klantigt sätt på idrotten idag. Sprang på löpbandet, saktade ner men fattade inte att jag skulle trycka på stopp-knappen innan jag stiger av. Så, jag stiger av, snubblar till och gör nästan face-plant mot golvet, lyckas med att vrida mitt knä och nu gör det ont. fail.

Nu ska jag skriva min jobb ansökan och hoppas på sommarjobb (om jag får det jag söker till så kommer det att bli väldigt mycket pengar). Önska mig lycka till och tjolahopp.

Ingenting speciellt hände idag; hann dock ganska långt med min teckning på bilden. Eller långt och långt, tog mig två timmar att skugga en människa, men till mitt försvar så måste vi rita på A2 papper och det är stort. Svårt att fylla ut allting, men det ska nog gå. Om jag inte sagt det tidigare så är det en bild som ska handla om hållbar utveckling och min handlar om lite blandat, men det hela relaterar till modeindustrin och hur man utnyttjar billig arbetskraft från andra länder och hur dåliga deras arbetsförhållanden är.
Sedan kan bilden även ses som skillnaden mellan fattiga och rika och hur stor den är och att det inte är rätt att vissa lever i svält medan andra praktiskt taget badar i pengar.

Kanske lägger ut en bild när den är klar; hade även tänkt ta en bild på nu när den fortfarande är WIP men glömde totalt.

Men nu ska jag duscha (kommer det att bli tradition att jag skriver efter att ha tränat?).



(Tänkte nästans skriva; men kolla, det ser ut som om tröjan är vit istället för röd. kom sedan på att den är vit.)

Träffade Sara idag på tåget! Woho! Och om hon lyckas övertala sina föräldrar kommer vi även att åka på NärCon. Man börjar känna peppen av närmande konvent nu när det är vårtermin och allt.



Såhär såg det ut när jag tog ur alla hårspännen ur håret. Galet snygg frisyr säger jag bara! Men nu ska jag duscha, har precis kört en lätt träning och sedan ska man glo på några anime avsnitt innan man lägger sig i sängen för att läsa manga. (Måste fan ha sett lite fler serier innan man sticker iväg till konventsvärlden och spenderar sin tid med de underbaraste människorna i världen).

Träning har blivit min drog. Seriously, så jävla skönt att träna ibland (inte alltid!)
Men idag flöt det bara på som smör och man bara tränade och tränade och ville aldrig sluta. Fast efter ett tag fick jag kramp i höger axel så då var man ju tvungen att stiga av crosstrainern. Och jag har blivit vigare också, woho for me!

Äntligen kan jag uppfylla det löfte jag haft med mig själv sedan femman; att bli smal till sommaren.

Längtar verkligen inte till skolan imorgon.

Håller just nu på och pluggar matte (hatar procent!) och har en allmänt tråkig söndag. Ritade dock två helt okej teckningar som kunde blivit bättre och som fortfarande är WIP.
Nu ska jag fortsätta med mitt roliga liv och lämna er åt ert.



Exist ✝ Trace - Resonance ♥

Jag hatar att vara en besvikelse för folk, ändå känns det som att det är det enda jag lyckas med. Att allt jag gör aldrig är bra nog, att jag alltid skulle kunna vara snäppet bättre.
Det finns alltid något man kan göra bättre; för mig är allt jag gör något jag borde göra bättre.

Tror inte jag kommer orka sy något (tänkte säga imorgon, men kom på att klockan är över tolv) idag, känns inte som att jag kommer få någon sömn och det kommer få mig att må dåligt och vara okoncentrerad. För väl istället bara plugga matte, titta på anime och försöka att inte äta. Mår dåligt så fort jag tänker på att jag ska behöva stoppa in något i min mun.
(Är glad över att ha gått ner 1 kg den här veckan, ändå känns det som man gått upp 10 istället).

Jag funderar oftast på det här med att passa in och återigen gick mina tankar till just det ämnet när jag skrev förra inlägget. Vad är det som egentligen gör att en människa passar in i helheten, hur får han/hon en plats i samhället?

Hur kommer det sig att vissa verkar passa in så bra medan andra står i utkanten och inte riktigt vet vart de ska ta vägen? Jag förstår ju att ALLA någon gång känner sig utanför, men som med allt annat så finns det ju vissa som kan låtsas medan andra inte kan det; och vissa har en viss charm som gör att man bara vill prata med den personen.

(Nu kommer vi till det tråkiga; som i allt annat som jag skriver försöker jag alltid dra till så att all fokus är på mig och att ämnet cirkulerar runt mig)

Jag har alltid känt att jag inte passar in. Första gången som jag har minne av är när jag är tre år och en tjej på dagiset mobbar mig, kallar mig fet etc. Det var då första gången som jag tänkte till, började fråga varför jag inte är lika gillad som hon. Varför det känns som om alla bara undviker mig och inte vet vad dem ska göra när jag försöker komma nära och fråga om jag får vara med. Redan då kändes det som om jag var den utkastade, leksaken alla helst bara ville glömma.

Och så har det fortsätt; jag har blivit äldre och ändå har jag aldrig varit en del av något utan alltid varit publiken som får titta på men ändå inte vara del av. Jag kan komma på tusen anledningar till varför det skulle vara så; men ingen ringer riktigt rätt i mina öron även fast vissa gjorde det en tid tillbaka. Nu... Nu vet jag bara inte vad jag ska tro.

Har försökt vara som alla andra; det har inte hjälpt, försökt prata mer öppet (även fast jag ändå varit otroligt reserverad) och inte heller det har gått bra. Jag har försökt vara mig själv, försökt följa en viss personlighet som kan tänkas funka i den situationen. Försökt tänka likadant, försökt säga min egen åsikt men nej. Ingenting verkar funka.

Det får ju en att börja fundera om det är något med mig som ingen kan riktigt tolerera eller stå ut med. Att det finns en liten detalj som andra stör sig på och gör att de hellre undviker en. Och jag vet att en del till varför jag känner såhär är mitt eget fel; min egen osäkerhet kommer i vägen för att jag verkligen ska kunna ge det mitt allt och bara gå ut dit och prata. Men jag kan inte rå för hur jag är som person; men ändå säger så många att man själv väljer sitt liv och då frågar jag alltid; är det mitt fel att allt gått så fel? För att jag är rädd för förändringar som gör att jag inte passar in och kan hänga med i svängarna.

För oftast undrar jag vad fan jag gör där, bland folk när jag ändå inte riktigt förstår vad det är som händer. Jag vill verkligen vara en del av det hela; men det känns som något som jag är tvungen till att jag måste göra det för att passa in. Jag vill inte behöva känna så när jag umgås med folk.

Och nu började jag snacka om annat än att passa in; det jag mår dåligt över behöver jag inte sitta och skriva för alla att se. Ändå kommer jag att publicera detta och sedan låtsas som ingenting, att inlägget inte existerar. Men när jag mår dåligt skriver jag, när jag mår bättre raderar jag eller försöker bortse från att jag någonsin skrivit ner det.


Tänker vara ännu mer ego och lägga in en bild på mig själv. Nu ska jag deppa över livet, fundera varför jag finns och vara allmänt bortskämd. (För jag borde vara nöjd med det jag har; underbar familj, bra vänner, ett bra och friskt liv; varför känns det ändå som att allting är fel?)

Nu har man ju varit lagom duktig, inte suttit vid datorn alls sedan fem idag; dock kan man ju inte säga att det varit så bra då man inte "kunnat" sitta vid datorn.

Men det var i alla fall roligt även fast man för det mesta satt tyst och var allmänt blyg. Känns som om jag inte kan prata med någon längre utan att stamma och vara allmänt dålig på att vara social en längre tid. Det har blivit så lätt att sjunka in i sitt eget skal att man inte längre vet hur det är att allting flyter på utan allt är istället bara trögt och pinsamnt (för min del). Man vet inte vad man ska säga och det blir tyst; vilket gör att man försöker kläcka ur sig något roligt men det känns bara så påtvingat speciellt när skämtet inte slår in på rätt sätt och ingen tycker det är roligt.

Det är heller inte så kul att tänka på hur ens framtid kommer se ut om man har det så svårt med jämnåriga och släkt etc. Jag vill ju jättegärna ha ett extra jobb; men om inte jag vågar ta initiativet till att söka och göra en bra intervju eller whatnot hur kommer det då att gå?

När jag börjar tänka såhär kommer jag också oftast till frågan; vad är det för mening med att jag lever?
Om jag inte kan passa in och och vara en del av samhället, hur kommet det då se ut om några år när jag ska ta eget ansvar och börja leva mitt liv utan föräldrar som hjälper en varje gång man behöver det?

Nej, det är som att jag är en pusselbit som inte passar in i helheten, vars kanter inte kan gjuta sig in med någon annan och bli en del av något.

Eftersom att jag älskar att sminka mig så kommer jag nog även lägga upp en del bilder på mina sminkningar etc. Man kanske förlorar inspirationen en dag och då är det ju bra att man kan kolla tillbaka på hur man gjort tidigare.



Brukar egentligen inte sminka mig på helger; bara om det kommer någon eller om jag ska ut och eftersom att massor av släktingar kommer så kan man inte vara osminkad. Det går bara inte (för mig).

Är fortfarande helt beroende av So cold - Ben Cocks ft. Nikisha Reyes-Pile ♥

Det skönaste med helger är att man får sova ut (även fast jag vaknade typ fyra-fem gånger (min inre väckarklocka tror fortfarande att det är skola) innan jag bestämde mig för att faktiskt resa mig ur sängen. Vilket i och för sig gjorde att jag fick huvudvärk.
Näst skönaste är morgon träningen (fast att just har tränat klart säger ju att jag inte gjorde något på morgonen förutom att lata mig i sängen).

..

Kom just fram till att det skulle vara fett mysigt med en trädgård, där man kan fota och göra en massa utan att en massa folk stirrar på en. Jupp, mycket mysig tanke.

Men nej, nu ska jag duscha och fixa mig innan kära gästerna kommer hit. Inte vill man lukta illa då inte. Eller se ut som om man rullat ut ur en soptunna.

Sjukt underbar låt som jag hittade när jag tittade runt på lite Skins-fanvids.

Hann inte träna idag. Gör mig väldigt ledsen, men var tvungen att baka inför imorgon och så rann tiden iväg och det gick bara inte att göra tid och träna. Men det är ju bra att ha vilodagar också. Även fast jag avskyr dem något.



Att vissa kan göra det så bra. ♥

Kommer ihåg att jag började gråta under Snapes minnen när jag såg Deathly Hallows: Part 2. Dock var jag ändå lite besviken för jag hade haft så stora förväntningar på just den scenen. Men den är ändå väldigt rörande, speciellt när Snape håller Lily i sin famn och Harry gråter i bakgrunden. Touching.

Nu ska jag tvätta bort sminket innan jag blir för trött för att funktionera.

Som den duktiga tjej som jag är (har märkt att jag använder det uttrycket ofta här på bloggen, kanske ett sätt att få bättre självförtroende?) så har jag redan städat mitt rum och behöver inte stressa med det på söndag som jag ibland gör.

Imorgon är det i alla fall inflyttningsfest och då får man inte vara osocial på sitt rum även om man så kände för det. Dags att socialisera sig med släkten istället för att titta på anime. Halvt synd, jag som tänkt använda den här helgen till att se klart i alla fall en anime som jag håller på och ser för tillfället. Vilken av dem vet jag inte, dock inte Naruto Shippuuden då jag har för många avsnitt kvar.

Man längtar ju lagom mycket till sportlovet så att man får ägna sin fritid åt egna intressen. Alltför många timmar gick idag åt att spela sims. Jobbigt att ta hand om sju personer, men jag vill uppfylla mammans önskan - att uppfostra fem barn till tonåringar. Har fem ungar (efter mycket om och men), två av dem är tonåringar, två småbarn och en nyfödd. Mysigt även att båda föräldrarna är gamlingar och att jag inte fick en enda tjej. Har i alla fall redan planer för den äldsta, resten får vi se vad jag gör med dem.

Nu ska jag fortsätta med mitt anime tittande.

Fy på tiden!
Varför springer den iväg så snabbt?

Skulle så gärna vilja hinna med så mycket; sy på min cosplay, rita och bli bättre, se på anime och läsa. Möjligtvis lära sig hur man håller en gitarr (nejdå, mina kunskaper räcker sig så långt i alla fall). Finns säkert tusen andra saker man skulle kunna tänka sig att hitta på.

Så varför kommer det något som heter för lite tid - som för det mesta orsakas av skolan? Får väl gå och ta en funderare medan jag beger mig till lala-land. Nej, först ska jag ta tid till mig till att läsa.

(Sjukt stolt över att jag körde 40 min på crosstrainern och kom upp till 9.1 km. Hur awesome är inte jag?)

- Ja, intala dig själv det.



Ibland saknar jag mina piercingar. För det mesta tänker jag inte ens på dem.

Återigen har jag ont i huvudet. (När har jag inte det liksom?)
Ont i magen har jag också och har haft det sedan gårdagens morgon så det känns ju underbart.

Försov mig idag, vaknade en timme senare och hade bara en halvtimme på mig innan jag behövde dra mig mot station för att åka till skolan. Tur som jag har hann jag, dock kan man ju inte säga att man såg väldigt fin ut; även fast ingen annan nog såg skillnaden. Bara man själv som ser allt som är fel som skulle kunna se bättre ut.

Kan ju säga att jag var duktig i skolan igen, och fick reda på ett bildprov vi haft innan lovet. Ett C. Kan ju inte klaga eftersom att jag knappt pluggade, men skulle gärna sett ett B istället. Men vad kan man göra nu, när det redan är gjort?
Nada.

Imorgon är det fredag, sweet sweet Friday och jag slutar 11.15. Har estetisk kommunikation (media) och sedan är det att åka hem, städa och plugga så att man slipper det i helgen. För ja, för en gångs skull har jag läxor över helgen. Har ju haft det tidigare också men aldrig varit en duktig elev och gjort något utan hellre suttit vid datorn och gjort... Annat.

Blir väl att sy också, har bara 4-5 moment kvar och sen är tröjan till min cosplay 100 % färdig och då är det bara t-shirten och byxorna kvar. Plus sandalerna. Och att inköpa linser och hitai-ate (?) + lösögonfransar och de små väskorna som måste vara med.
Lite kvar att göra, men det hinner man lätt eftersom att UppCon är i juni. (Som man längtar!)

Det var sjukt skönt att inte ha en vanlig skoldag idag, dock lite besviken på att jag kunde ha sovit en timme längre; men eftersom att jag trodde vi började 10 så missade jag chansen. Buhu.

Spelade sims när jag kom hem, min familj äger. (inte, den är fett fail)

Underbart att skriva som ett retard. Men nej, nu ska jag plugga samhäll och se om jag orkar träna trots den jävla magvärken. Hejdå.

Känns verkligen som om man borde göra lite bättre inlägg än att bara skriva om vardagen. För jag finner det ju så otroligt tråkigt att läsa andra bloggar som är så, varför ska jag då skriva det jag hatar att läsa?
Men dock har ju jag det problemet att jag suger på att skriva mina åsikter om bra ämnen, och kan typ bara säga min sanna åsikt till min mamma. Har ju ändå inte riktigt koll på vad jag tycker om någonting, känns som om alla mina åsikter är fejkade, att hela jag är fejkad.

För oftast, alltså i skolan sätter jag upp en fasad som snappas upp som antisocial, otroligt deppig och surkatt. Eller det är vad jag skulle tycka om jag såg mig själv i stan. Jag vet bara inte vem jag är just nu - som många andra människor här i världen - och det känns inte som att jag kommer hitta mig själv på ett bra tag framöver.

Och nu fick jag hjärnslapp, så ska inte skriva mer om det här.

Tänkte skriva en väldigt töntig och fjäskig fras här men bestämde mig för att inte göra det. Så att ni vet.

Idag... Vi fick en väldigt rolig uppgift på bilden som gör att jag kan fatta varför jag valde estet-bild. Tidigare har det varit lite halvbra, men nu. Nu ska man satsa.
Och det gick bra på matten, klarade nästan av alla uppgifter och på sam var jag en duktig elev och antecknade.
Jupp, idag var en ganska bra skoldag, trots huvudvärken och det där som kallas för depression som jag oftast drabbas av.

Ska nu träna; lite extra kanske eftersom att jag bara körde 5,5 km på crosstrainern igår?



"I hurt myself today, to see if I still feel. I focus on the pain, the only thing that is real." - Johnny Cash

Känner verkligen hur jag kommer lyckas ta på mig lösögonfransar på UppCon. Yes. Det kommer gå superbra. *hosthost*

Försöker även hitta en bra sminkning som passar Hinata. Måste ju se måttligt oskyldig ut. Men tror jag har hittat en sminkning som skulle vara ganska perfekt, för direkt när jag såg den skrek jag till: Fann den, jag fann den!
(Nej, det gjorde jag inte, men för min skull kan vi ju alltid låtsas).



Oh, om allting blir som jag tänkt mig så kommer det se ganska jävla awesome ut. (Ingen censur längre)
Får ju hoppas att symaskinen lär sig hur den ska bete sig och börja göra något arbete så att jag kan sy mina saker. Annars får jag göra allt för hand. Och även fast det var kul ett tag så är det inte det... Längre.

För övrigt; GO UPPCON! Älska.

Jag är väldigt glad över att kära vännen Sara introducerade mig till världen som kallas för anime, och allt det underbara som det innebär. Så, för att vara snäll, vet ni vad jag tänker göra (mina noll besökare).

www.buritouchan.tumblr.com <- You really should check it out. Plenty of awesomeness in one blog. (Nej, jag är så lat att jag inte orkar göra en ordentlig länkning, gomen).

VARFÖR KAN INTE DEN 15:E JUNI VARA HÄR NU?

Did you know that...?

Tyvärr kommer ni aldrig få reda på hur den meningen skulle ha slutat. För det vet inte jag heller.

Funderar på om jag skulle ta och seriöst börja skriva en bok, för har tusen idéer och kommer nog explodera om jag inte snart börjar bli av med dem. Hemskt irriterande när man har inspiration men är för trött för att skriva. Tack skolan, tack så j*vla mycket.
Oh, jag censurerade. Badass.

Lyssnar på en massa underbara japanska band och jag dreglar medan jag avgudar dessa fantastiska musiker, deras underbara looks och önskade att jag kunde fixa håret lika fint. Vill ni veta en sak?
Det kan jag inte.



För er som är så intresserade (inser fortfarande inte att jag inte har några besökare) såhär såg jag ut idag.

Man kommer hem, har ont i huvudet och tänker att; ja, det här är livet det.
Tyvärr så är det mitt liv.

Nu är det morgon. (No, shit Sherlock!)

Tänkte bara slänga in ett inlägg innan jag drar till skolan. Börjar dock inte förrän 12.15 så det är chill. Ska fixa håret lite extra fint för jag är trött på att alltid ha det uppsatt (ja, korthåriga kan också sätta upp håret. se där).
Får fundera ut vad jag ska hitta på resten av tiden.



Är sugen på kaffe. Kanske köper vid stationen. Vem vet?

Ännu en gång har jag bestämt mig för att börja blogga, och eftersom att detta händer varannan kvart så kommer det nog inte vara så förvånande när nya inlägg slutar poppa upp och jag bestämmer mig för att det inte är så underhållande längre.
Men - tänkte säga för er skull men kom på att inte många läser/är intresserade av vad jag har att skriva - tänker försöka skriva ändå, så gott som jag kan. För det är något jag älskar att göra. Skriva.

Sitter även här och försöker komma på vad jag ska skriva, om det här ska vara en blogg som handlar om något specifikt eller - ursäkta uttrycket - allt och ingenting. Men det tar vi som det kommer. Även fast jag gillar att planera. Dock är jag ju inte lika bra på att slutföra saker och ting.

Kommer nog bli en väldigt tråkig vardagsblogg där jag berättar om mina dagar som är fyllda av - trumvirvel - inget intressant alls och sedan kommer jag även sitta och beklaga mig över livets alla orättvisor - oftast centrerade runt mig - och säga att; varför är det såhär, kan det inte vara sådär, bla bla bla. Ni fattar.

Känner verkligen att denna lilla introduktion till bloggen verkligen kommer locka besökare; men bryr sig om det? Meningen är väl ändå att jag ska skriva för min egen skull, och inte någon annans. Hur mycket nytta har någon av att veta de detaljer som må komma upp här?
Nada. Zip.

Så viktigt är det att veta vad jag tycker, känner och tänker.

Nej, nu ska jag läsa Emma (Jane Austen), lyssna på vad som befaller mig i smaken och använda mina fingrar så lite som möjligt för att jag blir otroligt paranoid varje gång jag precis målat naglarna.